Dreaming of the Osaka sun

Tänk er tanken; ni sitter i ett bäckmörkt rum, den enda ljuskällan som finns är det blåaktiga skenet som datorskärmen utsöndrar. Allt är tyst, det enda som överröstar din musik är knattrandet från tangentbordet. Om du skulle dra ut hörlurarna från öronen skulle ljudet av tystnad möta dina öron. Du lyssnar på Snow Patrol, vilket råkar vara ett utav dina favoritband. Du lyssnar på texterna, ler lite och känner dig trygg. Du blir också översköljd av en våg nostalgi från konserten, vilket är en sådan lycklig känsla att du kan leva på den i flera månader, år till och med. Du råkar slå ut med handen, och välter ett tomt glas. Svär lite tyst för dig själv, och ler åt tanken att ingen jobbig vuxen ska storma in och be dig att 'vårda ditt språk'.

Det är den situationen jag befinner mig i just nu. Nu är jag jädrans lycklig. Jag tror nog att sena kvällar är min nya favoritid på dygnet.