Engines
Tänk er tanken; ni sitter i ett bäckmörkt rum, den enda ljuskällan som finns är det blåaktiga skenet som datorskärmen utsöndrar. Allt är tyst, det enda som överröstar din musik är knattrandet från tangentbordet. Om du skulle dra ut hörlurarna från öronen skulle ljudet av tystnad möta dina öron. Du lyssnar på Snow Patrol, vilket råkar vara ett utav dina favoritband. Du lyssnar på texterna, ler lite och känner dig trygg. Du blir också översköljd av en våg nostalgi från konserten, vilket är en sådan lycklig känsla att du kan leva på den i flera månader, år till och med. Du råkar slå ut med handen, och välter ett tomt glas. Svär lite tyst för dig själv, och ler åt tanken att ingen jobbig vuxen ska storma in och be dig att 'vårda ditt språk'.
Det är den situationen jag befinner mig i just nu. Nu är jag jädrans lycklig. Jag tror nog att sena kvällar är min nya favoritid på dygnet.
Bjuder på en bild på Snow Patrol <3 18nde maj, ta mig tillbaka <3
Det är den situationen jag befinner mig i just nu. Nu är jag jädrans lycklig. Jag tror nog att sena kvällar är min nya favoritid på dygnet.
Bjuder på en bild på Snow Patrol <3 18nde maj, ta mig tillbaka <3
Svammel á la natt
(eh så här söt kan man vara i infraröd, klockan tre på morgonen när man egentligen skulle göra något vettigare än att sitta framför datorn och gripas av grym ångest av okänd anledning)
Jag har kommit på att mitt liv skulle vara grymt mycket bättre om det verkligen var som i mina drömmar. Om allting bara var bra skulle jag slippa denna grymma ångest som oavbrutet gnager någonstans i magtrakten och får mig att bara vilja begrava mig under täcket med Broder Daniel eller Coldplay och aldrig mer komma ut. Ibland är ångesten så stor att jag har lust och bara that's it, dra utomlands liksom, slippa skiten och eländet här och få leva det gulliga lilla popparlivet som jag drömmer om, och har drömt om så länge jag kan minnas. Man kan få börja på ny kula, ingen annan vet vem du är, du kan liksom bygga en valfri personlighet. Plus att britter är coolare än svenskar, that's facts for sure.
Om nattångesten skulle kunna lägga sig någon gång, så skulle jag kunna gå och lägga mig med. Men jag vill inte sova med värsta ångesten, det blir inte bra för någon part. Varken mig eller min sönderstressade mage.
Coldplay ger mig ro just nu, lugnar ned alla stressade tankar som far runt i hundra kilometer i timmen i min skalle. Chris röst får mig att bli lugn. Plus att det är en liveversion också. Puss puss.
Hoppas nattångesten lägger sig innan fyra. Är ganska trött på att få två eller tre timmars sömn på grund av bajsångest.
