Kärlek
Jag måste vara den mest misslyckade tonårstjejen i världshistorien, för jag vill inte ha kärlek. Inte just nu. Mitt liv skulle inte fungera om jag hade en pojkvän. Jag är nämligen sämst på att bry mig om andra personer, speciellt personer som står mig väldigt nära. Eller, det är klart att jag bryr mig jättemycket, men jag har extremt svårt för att visa det, och när jag väl visar vad jag känner är det alltid försent. Jag antar att jag är ganska speciell, och antagligen inte den lättaste människan på jorden att älska precis. Jag är alldeles för självisk för att någon ska behöva stå ut med mig. Den typ av killar som jag lättast faller för finns inte ens i min närhet, inte på riktigt.
Ge mig en lagom nördig indiepoppare med stuprörsjeans, kofta, glasögon, kofta, bra musiksmak och töntiga intressen. En person jag kan älska alltså. Men sådana finns bara i min fantasi. Och då lever jag hellre utan killar.
